070 215 10 76 Robin@RobinMillqvist.com

Graffiti

Ett urval av mina målningar

DOWN ONE

Nybörjaren Robin

Graffiti har sen jag var runt 13-14 år alltid varit en stor passion i mitt liv. Det hela började med att jag började färglägga graffititeckningar från Tyskland runt 2001. Ganska snart utvecklades det till att jag istället började skissa egna bokstäver. Wildstyle har alltid varit den stil som tilltalat mig mest, men som jag samtidigt heller aldrig riktigt har förstått. Senare samma år gjorde jag min första målning tillsammans med min bästa kompis, med maskeringstejp, under en projektdag i skolan. Texten löd “MILK”.

Uppmärksamheten lät inte vänta på sig när målningen hängdes upp utanför skolmatsalen. MILK var en av kommunens och stadens mest ökanda klottrare vid denna tidpunkt, något som jag och min vän inte hade en susning om. Det var ju bara trevliga bokstäver tyckte vi med många böjar.. Som tur är slapp vi undan både stryk och några påföljder. Istället blev det många skisser med min nya signatur, LINX, ATOM, ACE eller vad som kändes rätt just den veckan. Jag har alltid haft svårt att hitta en signatur som jag trivs med, som jag identifierar mig med. För alla som inte började med graffiti redan på hedenhös har de flesta häftiga och roliga namn redan blivit uppbokade, vilket gjorde namnvalet något klurigare.

Vattentornet

Mycket av lunch och håltimmestid på gymnasiumet spenderades med att smyga omkring rund vattentornet i Tyresö. Det här var klyschigt nog på den “gamla goda tiden” då det var fritt fram att vandra in på vattentornets område. Sällan har jag haft så roligt som när jag med upphittade sprayburkar lekte “vem kan sätta sin tag högst upp?”. Det gällde att klättra på staket, tak, stå på axlar. Ja allt man kan tänka sig för att bli lite längre än i vanliga fall. De äldre killarna hade förstås stege, vilket alltid ledde till frågan. Vem i hela världen orkar gå omkring och bära på en 5 meters stege och samtidigt se casual ut?

Norrland och SAUS

Efter avslutad gymnasietid väntade studier i Norrland. Då menar jag inte Gävle, Sundsvall eller Umeå, utan det riktiga Norrland. Vintern i Luleå var något helt annat än jag upplevt i Stockholm. Här krävdes planering med lager på lager och helst pälsmössa. Ändå gick jag hela första vintern snällt iväg till skolan iklädd en tunn sommarjacka av märket Lucky13. Det var ju ganska uppenbart att till och med norrlänningarna undrade vad jag höll på med. Vet han inte vad vinterkläder är?

En av dom som måste undrat var SAUS när han en dag beskådade mig från värmen i sin bil, när jag målade på ett av de lagliga planken. Det dröjde inte länge fören en auktoritär röst uppmanade mig om hur jag borde måla istället för sättet jag nu målade på. “GUBBJÄVEL” var ett av de första orden som dök upp i mitt huvud, som jag dock lyckades att hålla inne med. Han hade gråtonat hår och såg betydligt äldre ut än de 25-26 åren han var. Så här i efterhand har jag alltid funderat på varför han färgade håret grått.. Snart kom det fram genom vänner att SAUS var en av de mest respekterade målarna i Luleå och anordnade både kurser och evenemang i graffiti för unga. Han var både utåtriktad samtidigt som han var extremt hemlig, vilket skapade en slags stjärnstatus kring honom. På något vänster lyckades jag inte bara bli lärling under SAUS, utan vi utvecklade även ett nära vänskap och broderskap. Fast han var ju förstås alltid storebror vet bäst, 6 år äldre.

SAUS lärde mig mycket om proportioner, färger, former och att våga exprimentera. Sakta men säkert landade kunskapen i bakhuvudet och skisserna började ta form. Det som jag minns som jobbigast under den här perioden var mitt pekfinger. Den som gett sig in på graff vet nog vad jag menar. Att konstant stå och trycka på ett spraymunstycke tröttar väldigt snart ut en otränad hand och leder till oförmåga att kontrollera mängd tryck. När man inte kan kontrollera mängden tryck som används på spraymunstycket leder det till att man trycker lite för… HÅRT.

Kanske var det SAUS som till viss del inspirerade mig till att våga byta linje. Datorspelsutveckling med matte, fysik och kemi var helt enkelt inte min grej. Photoshop var jag dock väldigt duktigt på, vilket ledde till att jag istället sökte till Mediedesign på Piteå Musikhögskola (tillhör Luleå Tekniska Universitet). Efter min flytt till Piteå blev det tunt med målande under ett par år, det fanns inga lagliga väggar i Piteå och jag hade tröttnat på stressen av olagligt målande. Först när jag återvände till Stockholm hösten 2011 och återigen träffade SAUS började jag måla igen.

TDT (The Dream Team)

Med den grafiska designen och ett intresse för illustration tog graffitin en ny vändning. Jag SAUS och den fantastiske fransmannen HOLEM började tillsammans att göra kollaborationer på löpande band under namnet TDT. Många av dessa kan ses i galleriet nedan. Upplägget bestod av att jag oftast gjorde bakgrunden, HOLEM gjorde karaktärer och SAUS stod för texten. Den här tiden minns jag väldigt starkt och med värme. Hela tiden upptäckte jag nya tekniker vilket tog mina bakgrunder till en nivå som jag inte visste att jag hade. Det var under den här tiden som jag äntligen fann mitt alterego i signaturen DOWN. Ganska snart började vi träffa på mer kända och erkända målare genom SAUS kontakter. Det var väl någonstans här som det började knaka i vårt korthus. Gränsen mellan lärare och lärling blektes för varje vecka och jag behövde frigöra mig. Efter en kanondag med BACKSTAGE CREW från västkusten tog resan med TDT abrupt slut. Jag och SAUS hade helt enkelt växt ur våra roller samtidigt som vi var allt för låsta i dem.

Backstage Crew

Tillsammans med BACKSTAGE CREW (CUTES, APPEAR37 och CASK) fortsatte jag min resa genom utvecklingen. CUTES som är från västkusten och gammal fotbollsspelare började bjuda in mig till olika event och tillställningar. Dessa event tvingade mig att plocka fram det bästa jag hade. Tvingade mig att lära mig i en rasande fart, det behövdes helt enkelt resultat. Väggarna blev både större och mer avancerade. Uddevalla Solid Sound och Roskilde markerade några av höjdpunkterna under denna tid. Att bli medbjuden på dessa stora och häftiga evenemang var lite som att befinna sig på en annan planet. Under Solid Sound lyckades vi till exempel att få kändisar som Maja (The Sounds), Darin, Oskar Linnros och Sara Larsson att signera våra målningar.

Med tips och råd från hela BACKSTAGE utvecklades mitt målande i en än mer snabbare takt. Mitt pekfinger blev starkare och starkare vilket gjorde att jag orkade måla betydligt mer fina detaljer än tidigare. Jag lärde mig även i vilken ordning jag ska bygga upp olika element för att spara så mycket tid som möjligt. En annan höjdpunkt var helt klart Solid Sound 2014 tillsammans med CUTES, CASK, AWONE, FURIOUS CREM och KID. Väggen blev kanon trots allt regn och attans vad kul vi hade! Det är inte varje dag man får springa runt backstage med egen lounge, samma backstage som bland annat Teddybears och Graveyard befann sig på.

WSB-famet (nu mer SOE-fame)

Hösten 2014 blev jag inbjuden av SOE från WSB till det helt fantastiska projekt han startat i industriområdet Snösätra en liten bit från Rågsved och Högdalen i Stockholm. Genom att kontakta markägare lyckades han få i uppdrag att välja ut graffitimålare som skulle få dekorera fasaderna i hela området. Stockholm har under många år haft en nolltolerans mot graffiti, vilket har försvårat skapandet och användandet av lagliga graffitiväggar. Genom alla de fantastiska målningar som skapats i Snösätra verkar det som att nolltoleransen äntligen skrotas. Jag vill ägna ett speciellt tack till SOE som gett mig möjligheten att med en riktigt stor vägg vara med och skriva Svensk historia.
Bilder på väggen finner ni i galleriet nedan (målningen med ett stormande hav och havsguden poseidon).

Ett stort tack till dessa målare: SAUS, HOLEM, CUTES, SOE, APPEAR, CASK, AWONE och WOFS

Intresserad av att veta mer?

Om du är intresserad av att köpa ett verk eller beställa ett verk gjort just för dig, fyll i mitt kontaktformulär, så kontaktar jag dig så fort som möjligt.
Kontakta mig